Ja, du läste rätt 🙂

Trodde aldrig att det skulle kännas så härligt att få gå till jobbet. Jag har kul helt enkelt. Jag tror att det jag uppskattar mest är att jag har ett jobb att gå till. Få tjäna mina egna pengar. Jag har träffat flera som kämpar med att få jobb, och inte får det, just för att de inte talar tyska tillräckligt bra. Känner mig lite lyckligt lottat att jag har hittat en sådan bra arbetsgivare.

Mina kollegor, de som jag har hunnit träffa, är supertrevliga. Vi har en bra stämning på jobbet och de sätter framför allt personalen i första rummet.

Jag har bara jobbat i lite över två veckor, halvtid, men ändå kommer chefen fram och frågar så att man inte har för mycket att göra??!! Jag har ju knappt börjat jobba, men har precis börjat få upp farten!!

Det är ett bolag med rak kommunikation. Är det något man inte tycker om, eller vill ändra på, så säger man det. Självklar tillsammans med ett förslag till lösning på problemet 🙂 . Man uppmuntras till att ge feedback på både bra, och det som kan förbättras, på det man gör. Jag tror att man kommer att slippa “snack” bakom ryggen här, dvs är det något man ogillar så är kulturen att man ska kunna säga det direkt till person. Allt detta låter så ärligt, men jag måste jobba lite till innan jag kan säga att man lever upp till den kultur man vill gynna i bolaget.

När vi vill anställa någon så har vi ett koncept som heter “Meet The Minds Day”. Då bjuder vi in intressanta kandidater på en heldag fylld med aktiviteter och intervjuer med flera personer i företaget. Jag har tidigare i bloggen berättat om hur detta gick till för mig.

Hittills har jag, som jobbat i två veckor, varit med på 3 MTMD. Jag är inte med hela dagarna utan medverkar vid någon aktivitet som ska genomföras, det kan handla om rollspel, olika scenarios och problemlösningar/spel som ska göras. Direkt efter aktiviteten kan man ge feedback till kandidat och i enrum till den rekryterande teamledaren vad man tycker om kandidaten.

Om man, efter denna dag, kommer fram till att kandidaten passar och rekryteras, så är det flera personer som redan har träffat kandidaten och den nyanställda kommer snabbt in i gänget. Det blir inte så stelt och trevande som det kan vara den första tiden på en arbetsplats. Även om jag bara har jobbat en ort tid känns det mycket längre.

Jämför man min arbetsplats med Leffes så är det ljusår emellan när det gäller ledning och styrning osv.

Leffe har stämpelklocka och alla timmar loggas och han får inte jobba efter kl 20 eller så. De har en hierarkiskt organisation, med chefer och chefens chef osv.

Jag har en helt annan frihet under ansvar. Ingen kollar mina timmar. På introduktionen så sa man att “om jag vill åka och bada med barnen en solig dag, så gör det”. Jag har ett åtagande hos min arbetsgivare och oftast en kund som jag utför uppdrag åt. Är jag nöjd och kunden nöjd så är min arbetsgivare nöjd och ingen intresserad av hur många timmar jag jobbar, bara jag inte jobbar för mycket vill säga 🙂 . Hos är vi alla lite mer på samma nivå, “cheferna” ser sig själva som teamledare och det är bara ut mot kund som vi visar mer hierarki, inte inåt mot oss kollegor emellan. Här vill man se alla “på samma nivå”.

Intressant fortsättning följer.