Idag blev jag officiellt arbetssökande i Tyskland.

Visste inte riktigt vad som väntade mig när jag klev in genom dörren till Agentur fur arbeit, men letade mig fram till någon slags mottagning. Där möttes jag av en lååång kö av människor, så det vara bara att ställa sig i kö och hoppas på att jag kommit rätt.

För att kunna skriva in sig som arbetssökande behöver man egentligen ett socialförsäkringsnummer här, som man får när man är registrerad som inflyttad till Tyskland som man kan bli när man har en permanent adress, som vi får imorgon…..Mina förväntningar var med andra ord att jag skulle bli tillsagd att komma tillbaka när jag har fått mitt socialförsäkringnummer.

Det blev min tur och jag kliver fram till damen bakom disken och frågar om hon pratat engelska och svaret blir: nej. Tankarna for genom huvudet och man tänker, vad ska jag göra nu?! Jag frågar ändå om jag kan få förklara mitt ärende och försöka kommunicera så gott det går, vilket jag får. Förklarar då snabbt att jag är inflyttad och vill söka jobb. Hon ber om mitt pass och knappar lite på tangentbordet. Jag ser att det ligger 4 högar med lappar i olika färger på hennes skrivbord och hon  ger mig en rosa lapp och ber mig gå till 3:e våningen där de kommer att ropa upp mitt namn. Sagt och gjort, jag går vidare till våning tre och känner mig nöjd att steg ett i denna process är avklarad. På vägen förstår jag vad lapparna är till för, det är ett sätt att hitta rätt i detta gigantiska byggnadskomplex. Jag följer snällt de rosa skyltarna tills jag kommer till ett väntrum med en stor rosa skylt i taket, detta verkar vara slutstationen. Där sitter ca 50 andra personer som väntar på att bli uppropade, precis som jag. Kära nån, detta kommer att ta tid. Dessutom har jag läst recenssioner från människor som tycker sig ha blivit otrevligt bemötta här….ja, det här blir en spännande eftermiddag.

En efter en blir uppropad och efter någon timmes väntan var det min tur. Följer snällt med damen som har ropat upp mig och sätter oss vid hennes skrivbord. Jag lämnar fram mitt U2 intyg från IAF, som är skrivet på svenska (??), och berättar mitt ärende. På knagglig engelska kommunicerar vi och hon börjar “tolka” mitt U2 intyg. Hon har en liten mall där hon översätter de olika fälten så hon förstår vad informationen innebär. Hon berättar att hon gör detta kanske 2 ggr per år och ibland är det från Grekland och ibland från Spanien och det är därför hon har sin lilla mall. Jag svarar på hennes frågor och hon fyller i systemet med vad de behöver vet om mig och jag måste erkänna att det gick både lättare och smidigare än vad jag hade förväntat mig. Nu kommer jag att bli kallad till min handläggare de närmaste 14 dagarna och blev ombedd att ta med mig en tolk……frågar lite snällt vad som händer ifall jag inte får med mig någon som kan tolka, om jag ska avboka mötet eller komma hit och försöka kommunicera i alla fall. Hon säger att jag kan komma i alla fall, så det verkar som om tolken inte är avgörande, phu..

Nu ska jag bara invänta kallelse till handläggare och hon skulle meddela IAF i Sverige att jag nu är registrerad som arbetssökande. Detta var tvunget att göras före den 15 augusti för att jag ska få min ersättning från a-kassan hemma i Sverige….lång historia det också, kanske jag berättar om en annan gång.

Så nu är jag officiellt arbetssökande i Tyskland.