Och stolt pappa så klart! Igår hade vi en ny variant av “kvartsamtal” på skolan för barnen.

Hela dagen var avsatt för samtal mellan lärare, elev och förälder. Inga vanliga lektioner alls under dagen.

Vi hade 6 samtal inbokade, 4 för Amanda och 2 för Rebecca. Vilka lärare man ville träffa avgjorde man själv. Vill man inte träffa några lärare så hade man hela dagen ledig. Barnen fick vara med och välja vilka ämnen de ville prata om och då blev det 6 samtal totalt med tillägg från min sida.

Nu gällde löpande-band-principen, vissa lärare hade sina klassrum som samtalsrum, men de lärare som inte har ett fast klassrum fick sitta i Middle School Auditorium, typ en aula/hörsal. Här var det nu möblerat med kanske runt 20 bord där varje lärare hade varsitt för att ta emot förälder och elev för samtal. Var lite fundersam till en början, för det var ju inte “privata” samtal i den bemärkelsen att man satt enskilt. Samtalen var högst 10 minuter långa och man hade inte tid eller fokus att lyssna på vad läraren bredvid sa om den eleven, så vi kan säga att det ändå blev ett “privat” samtal mitt i kaoset, för det var lite kaos, men ett organiserat kaos 🙂 .

Lite nervöst var det allt för barnen, men det gick jättebra! Barnen presterar bra i skolan 🙂 . Eleverna får ofta göra self assessments, självbedömningar, på hur de tycker att det går i skolan eller inom olika områden/arbetsblock de behöver förbättra osv. Barnen gör det t ex inför tester så att det klart framgår vad de behöver träna mer på, eller vilka områden de behärskar och inte behöver lägga tid på. Bra för att säkerställa att eleverna lägger tid på rätt saker och att det tydligt framgår vad man behöver förbättra vad gäller personliga färdigheter eller kunskapsområden.

Amanda har kämpat i ett viss ämne där hon tycker att läraren är sträng. Damen har varit på skolan i 44 år så hon vet vad hon gör, men hon har nog inte förnyat sin undervisning de senaste 20 åren. Hur som helst så blev Amanda mycket lättad när till och med denna lärare tycker att Amanda gör bra ifrån sig och ber henne “slappna av” lite och inte pressa sig själv för hårt.

Läraren i EAL (English as Additional Language) är mycket imponerad av vilken nivå Amanda har i engelska trots att det är hennes första “resa” dvs första gången hon bor utomlands. Hon tror att om Amanda fokuserar på de områden som behöver förbättras så kommer hon snart att få undervisning som engelsktalande elever. “Snart” tolkar jag i min värld nästa årskurs, men ändå!! Jag är imponerad och stolt.

I tyskan hade läraren inget alls att kommentera på, allt var topp, så hon skickade med tips på hur hon kunde utvecklas ytterligare i det tyska språket.

Rebecca bytte ju klass för några veckor sedan och hon var lite rädd för att de inte tyckte att hon var tillräckligt bra baserat på hur hon fick kämpa innan de bytte klass.

Rebeccas två viktigaste lärare, klassföreståndare och EAL läraren, fick vi prata med i hela 20 minuter. De hade bara gott att säga och har sett en fantastisk utveckling i språket sedan hon bytte klass. Nu har Rebecca hamnat på rätt plats och det märks på henne. Hon är piggare och gladare och hon säger att dagarna går så himla fort. Om första veckan kändes som en 1:a så säger hon att den senaste veckan är en 10:a.

I början när vi kom hit och någon pratade med Rebecca så tittade hon alltid på mig och sökte stöd för översättning och svar. I går på samtalet tittade hon inte på mig en enda gång utan svarade på lärarnas frågor och pratade med dem, utan att söka stöd från mig 🙂 . Med den här utvecklingen på två veckor så ser lärarna fram emot och är mycket nyfikna på var Rebecca är till jul.

Jag själv har sett och imponerats av hur mycket hon klarar av att skriva på engelska nu.

Som tur var lyckade vi få in alla samtal före lunch så det blev bara halv dag på skolan, jippii!!

Vi var alla nöjda och glada när vi åkte hem så vi firade det med lunch ute och lite shopping 🙂 .

Det är nog svårt att sätta sig in i detta med skolan, undervisningen, svårigheterna och hur stolt man blir som förälder när man ser hur bra det går för barnen, utan att ha en liknande erfarenhet att jämföra med.

Undervisningen här på MIS skiljer sig så från undervisningen i Sverige, det är svårt att förklara men den är i mina ögon ganska avancerad på Amandas nivå och nyckeln till framgång här är att lära sig språket. Man lär barnen färdigheter inte bara fakta. Färdigheter som att kommunicera, organisera, strukturera sitt arbete mm, men även på det personliga planet. Färdigheter som de har nytta av hela livet. Men det kan Jag förklara ytterligare i ett annat inlägg vid tillfälle.