Attans vad tiden går fort!! Och samtidigt känns det som om vi har bott i München länge.

Nu har vi bott här i 7 månader. 7 spännande, roliga, jobbiga, långtråkiga månader.

Att det har varit spännande behöver jag kanske inte gå in på i detalj, men det är en riktig rush att flytta utomlands, på både gott och ont ska man väl säga. Det är ju inte alla förunnat att kunna prova på ett sånt här äventyr. Det är tredje gången jag bor utomlands, men nu har jag familjen med mig och det är absolut inte samma sak som att flytta ensam. Nu ska vardagen fungera för 3 personer till, inte bara för mig själv.

I början av en sån här stor förändring är det en känslomässig berg-och dalbana. Ena stunden är allt nytt och spännande och i nästa jobbig för att det är nytt och okänt. Allt ska ju byggas upp från början igen; hemmet, skola, vardag, grannar, vänner, jobb, nätverk osv. Man lär sig väldigt mycket på vägen.

Det som är roligt med allt detta är ju allt vi får uppleva. Naturen, med närheten till Alperna, är så olik de mellansvenska slätterna 🙂 . Att det ibland känns som att vi har flyttat 20 år tillbaka i tiden skrattar vi åt ibland, men det kan också vara väldigt frustrerande. Det jag har svårast att vänja mig vid är nog att allt är stängt på söndagar. Samtidigt kan jag ibland känna att det är sunt, man tvingas liksom att varva ner på söndagen och inte springa ärenden utan “bara vara”, eller hitta på aktiviteter och umgås. Det här med att “bara vara” eller “egen tid” har blivit ett viktigt inslag för barnen då de har mycket med skolan i veckorna. Det gäller att hitta en balans mellan att ibland inte göra något alls, och ibland hitta på utflykter och aktiviteter på helgerna (det finns ju så mycket att upptäcka 🙂 ). Kanske hade det sett likadant ut om vi bott i Sverige?! Det är ju inte lätt att vara tonåring alla gånger då de gärna stänger in sig på rummet och vill bli lämnade ifred 🙂 . Någon mer som känner igen symptomen?!

Det är ju rätt så roligt att kunna lära sig ett nytt språk också, men det är det nog bara jag som tycker att det är roligt att få lära sig tyska. Resten av familjen är inte lika glada åt det som jag är 🙂 . Jag har inget emot att titta på tysk tv, men resten av familjen tycker inte om det. Jag kan till och med tänka mig att titta på film med tysk undertext….men då får jag titta själv.

Vi har möjligheten och förmånen att knyta kontakter med familjer från hela världen. Barnen får vänner från andra delar av världen, varav vissa kontakter kanske kommer att bli till en livslång vänskap. Barnen får lära sig flera språk. De blir flytande i engelska och förhoppningsvis kommer de även att bli duktiga i tyska då de har tyska på schemat och många elever på skolan talar tyska. Dessutom säger Rebecca att hon vill lära sig ytterligare ett språk, franska, när hon börjar i 6:an. Huruvida det blir ett språk till eller inte för Rebecca har vi inte beslutat än….

De första månaderna här, när Leffe åkte till jobbet och jag kört barnen till tåget, eller hela vägen till skolan, kunde jag känna att det var jättetomt och jobbigt att komma hem igen. Som jag har skrivit tidigare så har ju de flesta familjerna på skolan (om de inte är lokalbor) varit med om samma sak och ibland flera gånger. Det stöd man fick från övriga familjer från skolan, framförallt de nordiska,  är ovärderlig när man är nybörjare på detta som vi var. Att språket skulle vara ett sånt stort hinder var jag nog inte förberedd på. Man stöter ofta på människor som inte kan eller vill tala engelska och när jag inte riktigt kunde hantera tyskan var det lite jobbigt. Jag blev dock förvånad många gånger att folk som jag trodde skulle prata engelska inte gjorde det och människor som jag inte förväntade mig skulle kunna engelska, pratade riktigt bra engelska. Det är nu i efterhand som man inser att det var lite jobbigt emellanåt, men vi (jag) har tagit oss igenom det. “Det som inte dödar, härdar”.

Sakta men säkert så börjar man finna sig i att man har mycket tid över och försöker börja använda den så gott man kan. Jag har hela tiden haft inställningen att jag ska jobba men visste inte hur lång tid det skulle ta att hitta ett jobb. Jag började i alla fall trivas som hemmafru 🙂 . Säga hej då till familjen på morgonen och sedan kunna styra upp sin dag som man själv ville. Ta emot familjen på kvällen med middagen färdig. Att göra allt det där i vardagen som ändå gör när man jobbar men kunna göra det i lugn och ro liksom. Jag kom till en gräns där jag kände att jag måste bestämma mig för om jag skulle satsa helhjärtat på att söka jobb eller helhjärtat på att lära mig språket. Jag bestämde mig för att jag var tvungen att lägga några månader på att lära mig tyska. Jag har nu läst tyska på halvtid i två månader och jag har dessutom fått jobb. Bättre än så kunde det inte bli. ….så snart är ekorrhjulet igång igen då jag börjar jobba om några dagar.

Lite bekymrad är jag för tiden och hur den ska räcka till, men det kommer nog att ordna sig. Barnen är ju inte små längre och de klarar sig själva, men de har hunnit bli lite bortskämda under tiden som jag har varit hemma. Inte bara barnen som har blivit bortskämda ska jag väl tillägga, det har vi nog alla blivit på ett eller annat sätt 🙂 .

Barnen har också gjort en känslomässig resa genom berg- och dalbanan men jag tycker att de har klarat denna stora förändring galant. Man har fått höra så många historier från de andra familjerna om hemlängtan, gråt och andra svårigheter. Visst säger barnen att de hatar skolan ibland, men det hade de gjort hemma också. Visst har de väldigt långa dagar, men antal timmar i skolan är nog ungefär detsamma som hemma. Här går skolan mellan 9-16 istället för 8-15. Det är resandet till och från skolan som bidrar till att det blir långa dagar. Visst har de väldigt mycket läxor, det hade de inte haft hemma, men vilken resa de har gjort att lära sig disciplin, ta ansvar för sina läxor och sina resultat i skolan! Vi har inte haft någon press alls på dem utan de har bara rättat in sig i ledet och presterat. Amanda har stått för den riktigt stora utvecklingen “akademiskt” och vi är jätteimponerade av det hon presterar. Hon kämpade en del i början med att förstå vad hon höll på med när hon gick från att plugga och “lära sig fakta” till att lära sig “färdigheter och metoder för lärande”, som hon har användning av livet ut. Hon har fått tänka om helt. På skolan ligger fokus på att lära ut “färdigheter” inte bara “fakta”. Fakta kan man ta till sig var som helt med dagens teknik, men självklart får hon med sig en hel del fakta på vägen 🙂 .

Tiden går fort här så snart är det väl sommarlov, men innan dess ska vi hinna med ett påsklov med lite överraskningar 🙂 .

Nu tror jag att det är dags för mig att vårstäda lite på vår lilla trädgårdsplätt 🙂