Det är alltid svårt att säga när man börjar känna sig hemma efter en flytt som våran. Jag trodde det skulle ta kanske 3 månader, andra som visste sa att det kan ta upp till ett år. Det verkar som om det tog lite över ett år för mig, vi är liksom inne i en andra cykel, så ny börjar man upprepa saker som man gjorde första året. Alla årstider upprepar sig, ett nytt skolår har börjat, vi har skaffat husdjur för att göra hemmet till ett komplett hem osv. För mig är nog detta med att ha testat sjukvården, tandläkaren och vet att även detta funkar bra här gör att man har rotat sig lite mer…..snart har man gått igenom allt det där som gör att man kan känna sig trygg.

Barnen har dock inte behövt uppsöka läkare än, så det är kvar på listan för att känna sig ännu mer hemma.

Språken var till en början en stor bromskloss för mig, men det blir lättare på den fronten också. Man är långt ifrån flytande i språket, men tycker ändå att jag klarar det vardagliga som behöver göras.

Måste erkänna att jag har varit väldigt slö när det gäller att lära mig mer tyska. Har nog inte gjort några framsteg på flera månader så jag måste ta tag i det, men det går ju så bra med att bara prata engelska på jobbet……

I och med att vi nu flyttar till större och bättre boende, i ett bättre läge så blir vi nog definitivt kvar minst 1,5 år till. Vi har till och med börjat spara pengar för barnens skola ifall vi blir kvar längre eftersom vi måste betala skolan själva om vi stannar längre än 3 år. Blir vi kvar så att Amanda går 11 här, så stannar vi nog tills hon är färdig med 12 också.

Det sägs att det inte är helt lämpligt att flytta och byta skola och lärare mellan 11-12 i ett IB program som de studerar här på MIS och många andra Internationella skolor. Med andra ord kan det bli 3,5 år till 🙂 . Vart bär det av sen…?….det visar sig 🙂