Nu är vi och springer i bergen varje helg mer eller mindre. Det har nog blivit en vana, men vad ska man annars göra en söndag när ändå allt är stängt!? Det är så fint och så tyst och lungt däruppe. Det är lite beroendeframkallande. Man stöter alltid på folk på lederna, så man behöver inte känna sig ensam.

Underlaget varierar massor allt från breda vägar till riktigt smala steniga stigar precis vid branten.

Denna gång tog vi linbanan upp till Kreuzeck för att ta oss ytterligare ca 400 höjdmeter upp till Alpspitze som ligger på 2000 meters höjd. Härifrån tog vi oss sedan ner 1300 höjdmeter tillbaka till bilen. Just denna dag var linbanan till och från Alpspitz stängd för underhåll, så tar man sig upp….så måste man ta sig ner för egen maskin. Allt som allt blev det runt 13 km denna dag.

Det var en hel del snö kvar på toppen och en del av sträckan var stängd pga snön. Man ser inte vandringsleden alla gånger när det är för mycket snö, men vi fick allt trampa igenom en del snö för att komma ner igen.

Jag föredrar vägen ner, den är mindre jobbig, men kräver mer muskelstyrka. Sitter just nu med en väldans träningsvärk från i förrgår och den kommer nog inte att släppa än på två dagar…..det är makalöst vilken träningsvärk det ger att jogga nerför berget.

Så upp bland molnen, genom snö, regn och lite hagel innan det bar av neråt till lite varmare tempraturer….regnet hängde dock med nästan hela vägen hem till Starnberg denna dagen så vi hade tur som ändå gjorde lite över hälften av turen utan regn.

Blöta blev vi, inte så farligt kalla, men trötta och mycket nöjda med dagen efter denna tur!