Hemma i Sverige har man ju pratat om hårt och mjukt vatten och jag har väl aldrig riktigt varit utsatt för det hårda vattnet.

När vi flyttade hit och syrran var på besök så kommenterade hon att det verkade vara kalkrikt vatten här, men det var inget jag hade tänkt så mycket på och med andra ord hade det inte stört mig så mycket.

Men så flyttar vi till Starnberg och här är vattnet STENhårt, dvs att det innehåller ofantliga mängder kalk.

Det är så illa att kastrullen blir vit om man bara kokar vatten. Det lägger sig en vit beläggning i kastrullen som jag måste handdiska, eller rättare sagt skrubba.

Här köper man avkalkning till alla maskiner som använder vatten eller har vatten ledningar för annars riskerar de att kalka igen och gå sönder. En av toaletterna slutade bara helt plötsligt att funka, det gick inte att spola…..pga kalkavlagringar som lagrats. Salt i diskmaskinen är verkligen ett måste och i tvättmaskinen stoppar vi en avkalkningstablett varje gång vi tvättar. Kaffebryggaren avkalkar jag säkert 1 gång varannan månad, när den börjar låta lite väl mycket…

Toaletterna blir skitiga skitfort ( 🙂 ) för när kalken börjar lägga sig så sätter sig all skit också. Skulle kunna städa dagarna i ända och jag skulle ändå tycka att det inte var rent.

När jag skurar golvet så blir de typ fläckiga för du ser exakt var det har varit blött…pga kalken. Vill man inte se dessa fläckar så får man väl torrtorka efteråt….och det orkar jag verkligen inte.

Ja, inte tror jag att vi behöver vi tugga extra kalktabletter i alla fall 🙂

En annan sak jag har börjat inse är att det blir dammigt skitfort inomhus också. Om det beror på att vi är dammiga av oss eller om det är total avsaknad av cirkulation i husen vet jag inte, men jag har hört att fler upplever detsamma.

Dags att skaffa en “husa”